- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1894. Tjuguförsta årgången /
14

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopparkitteln. Af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

heta i hvart ord. Hon var mycket nöjd med det,
men sade just ingenting.

»Nå så långt in i . . .!» Stalldrängen började
med en svordom, som aldrig blef färdig. Pigorna
kastade grötbitarna från sig och foro upp från
bänkarna. Brukspatronen själf stod i dörren och såg ut,
som om han stått där länge. En af dem knuffade
upp dörren och sprang ut förbi honom. Hela skaran
for efter. Det blef tyst och tomt på ett ögonblick.
Tösen var den enda, som satt kvar borta vid kitteln.
Hon åt med frisk aptit. Hvad skulle hon vara rädd fcr?

Brukspatronen var led och trött vid hela världen.
Han lät tjänarna springa. Hvad som roade honom
var att se hur tösen åt. Hon behöfde inte fin mat
och fina rum och uppassning och hvitt duktyg.
Grötrullarna gingo ned af sig själf va.

»Är det godt?» sade brukspatron Dahlberg.

»Det är inte bättre, än Gud låtit det bli»,
svarade tösen.

På det svaret tog den lille, tjocke Dahlberg själf
en handfull af den stadiga gröten, rullade den mellan
fingrarna och doppade den i flottet. Det var ganska
underligt, men det smakade bra. Frukost hade han
inte fått den dagen. Han åt och blef blidare.

»Jaså», sade han. »Du skall bli
brukspatronessa, du?»

Tösen gaf honom en underlig blick. Tänkte han
vara spotsk, så kunde hon också vara det.

»Det lär inte kunna stanna med mindre»,
svarade hon.

»Ja, det är väl också högt nog», genmälde
brukspatronen.

Tösen svarade: »Sämre kunde det vara och bättre
med, sa han som skulle vakta kungens svin.»

Men hon var förtviflad ända ut i hjärterötterna.
Hoppet frös inom henne. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1894/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free