- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1894. Tjuguförsta årgången /
15

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopparkitteln. Af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Brukspatronen ämnade visa världen, att han
kunde gifta sig när han ville. Men hvad han ej
tyckte om att berätta var, att han skulle nödgas ta
en piga, om han ville bli gift. Han och hans mor
lade råd. Och sedan blef hon inkallad, Anna Maja
från Galgträsksätern.

Nu sade de henne sina villkor. Hon skulle flytta
och låtsas fara till Stockholm för att få arbete. Men
i verkligheten skulle hon till en prostgård långt ned i
Västergötland på uppfostran. När hon varit där ett
år, skulle hon få gifta sig med brukspatronen. Men
när hon kom åter till Dufnäs, skulle hon bära sig åt
som en främling; Hon skulle inte känna igen någon,
inte far och inte mor. Och då skulle heller ingen
känna igen henne. De ville, att folk skulle tro, att
hon var af god släkt.

Tösen stod länge tyst. Det jäste och sjöd inom
henne. Alla hennes käcka ord voro borta. »Ja», sade
hon om en stund. Hon gick in på allt. Det var så
ödt för henne, så det var inte att stå emot.

Men när hon var hemma hos föräldrarna och
sade farväl, grät hon mer än hon gjort, sedan hon
gått och läst.

På våren nästa år for också brukspatronen bort
och gifte sig med henne. Och då hon kom igen till
bruket, satt unga frun bredvid honom i sjuglasvagn.
Hon hade hatt med plym, blanksskinnskor med
silfverspännen, sidenklädning och handskar. Hon var snörd
och styf, så hon knappt kunde röra sig.

Gamla fru Dalhberg kom ut på trappan för att
ta emot svärdottern. Hon var klädd i rutig
bomullsklädning, som hon brukade. Ingen kunde begära,
att hon skulle göra sig till för den svärdottern.

Galgträskkäringens dotterdotterdotter steg ur
vagnen och klappade henne på axeln, då hon gick
uppför trappan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1894/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free