- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1894. Tjuguförsta årgången /
19

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopparkitteln. Af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i den stora öppna salsspiseln bland björklöfvet, som
fyllde den nu på försommaren.

Strax därpå kommo gästerna.

Unga frun, som varit så fin inför sin svärmor,
föll alldeles ur rollen bland det myckna folket. Nu
stack bondpigan fram gång på gång.

Innan de satte sig till bords kom gumman fram
och hviskade med sin son. »Jag säger dig, Johan Henrik,
det är bäst, att vi genast tala om hvem hon är. De
förstå det i alla fall och så bli vi bara utskrattade.»

»Tyst mor», sade brukspatronen. »Det första är
det värsta för henne. Jag vet, att hon kan skicka sig
bara hon vill.»

Så satte de sig till bords, och fru Anne Marie
skulle börja att äta buljong. Hon blef röd i ansiktet,
sväljde och sväljde. När då hennes bordsgranne såg
hur hon arbetade, sade han:

»Fru Dahlberg tycker kanske inte om buljong?»

Hon kastade på hufvudet, och svarade med
förtviflans mod:

»Ondt är det, men ned ska det.» Och så
arbetade hon vidare med sväljningen.

Hon hade talat högt. Rundt om rummet gick
ett fnittrande. Det hejdades och bröt ut på nytt,
just då man trodde det kufvadt. Ändtligen blef det
till ett förfärligt, öfverväldigande skratt.

»Se, svärmor», sade fru Anne Marie förbindligt,
då hon kunde göra sig hörd, »nu skratta de åt mig,
såsom jag skrattade åt dig i går, då jag tog dig för
hushållerskan.

Skrattet stormade fram på nytt. Fru Anne Marie
såg på bordsgästerna med blidt tålamod.

»Allting har en öfvergång», suckade hon, »som
han sa räfven, då de drogo huden af honom.»

Det var ingen, som sökte hålla måtta med
skrattet längre. Somliga vredo sig som i kramp. Andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1894/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free