- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1894. Tjuguförsta årgången /
20

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kopparkitteln. Af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

torkade sig i Ögonen. En del lade sig fram öfver
bordet, andra kastade sig bakåt, men skrattade gjorde
de alla. För hvart yttrande unga frun fällde frågade
de hvarandra: »Hvad säger hon? Hvad säger hon
nu?» Och så in i skrattet igen.

Under tiden lutade hon sig fram och frågade
hvem som vore Anna Stjärnhök. Hon såg på henne
en stund, sedan blinkade hon åt Dahlberg. »Den
gången», sade hon, »tänkte du allt äta flott med guldsked.»

»Kära Anne Marie», varnade Dahlberg.

»Var du lugn. Nog har jag fått lära mig umoås
med folk, sa knärackan.»

Under hela tiden kastade unga frun oroliga
blickar bakom sig. Hon tittade bortåt spiseln så ofta,
att de till slut frågade henne, hvad hon hade der.

»Bara en gammal bekant», sade hon. Men ingen
såg annat än den blanka kitteln inne bland löfverket.

»Men bevara oss väl», sade gamla frun. »Hvad
är det för en kittel?»

Och Dahlberg sade på samma sätt. »Det är ju
en brygghuskittel. Hur har den kommit in här. Har
du satt in den?» frågade han kammarpigan.

Nej, hon visste inte något om den.

»Det är då bestämdt Galgträskkäringens kittel»,
sade Dahlberg. »Trolldomen sitter kvar i den. Den
har flyttat sig in själf.»

»Det är jag som burit in den.»

De sågo upp, som om de hört en främmande
röst. Det var fru Anne Marie, som talat, men det
lät sansadt, djupt allvarligt. Det var inte ett löje att
se på hennes ansikte, men mycket röd var hon.

»Jag vill, att den kitteln skall ha en hedersplats
här inne», sade hon, »därför har jag burit in den.»

»Men allra käraste Anne Marie ...»

»Är det så besynnerligt, att jag vill flytta in min
mormorsmors kittel?» sade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1894/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free