Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fantasier. Af Oscar Levertin - II. Änglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nöjet, och jag drefs med, och för hvar minut kände
jag mig mer nersölad, mer fläckad af alla de andras
låga glädje och små omsorger. Så kom det öfver
mig ett oemotståndligt behof att fly, att rädda mig
själf till någon fridlyst plats, där tystnaden sjöng mitt
eget väsens sång och jag kunde höra min egen
längtan susa. Och jag flydde till Berlins yppersta
tempel, till det gamla museet, där van Eycks änglar
sjunga, som aldrig det sjungits i någon kyrka, dessa
änglar, till hvilka jag alltid kommer som till ett möte,
med klappande hjärta och obestämbart hopp, och
från hvilka jag alltid skiljes med hela ett afskeds
saknad.
Inne i det lilla rummet, där taflorna förvaras, var
det svalt och stilla. En sällsynt besökare kom tid
efter annan, såg sig om vilsekommet och förstfödt,
och försvann åter brådskande med resehandboken i
sin hand. Sommarsolen sken där inne gul och
dämpad, och jag kunde i ro drömma och fråga framför
mina änglar, som hängde där lika sjuttonåriga som
alltid, med samma uttryck af evigt oberörd och
själf-berusad andakt öfver sina ansikten, och samma
oförblekneligt klara färger öfver de styfva släpen
och de af silfverhäktor sammanhållna mantlarna.
Århundradenas nöd och töcken hade ej förmått
förmörka den blå luften, som böljar i de stjärnhvalf,
dit deras blickar se in, och ej den flyktigaste skugga
af världens missmod och bitterhet hade lagt sig kring
läppar, ständigt darrande i bönhörelsens lycka. Och
det var, som jag ett ögonblick hörde den för alla
andra oförnimbara musik, som de utförde kring sin
himmelska orgel, sopranernas klingande strålflod, som
klar steg högt, högt, gigornas lärkrop och
orgelpunkterna, som sammanbundo det hela med sin tvåtaktiga
följd af djupa och dröjande toner — en gregoriansk
morgonhymn för heliga munnar och invigda instrument.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
