- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1894. Tjuguförsta årgången /
100

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fantasier. Af Oscar Levertin - II. Änglar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag lyssnade länge och stilla, och medan jag stod
där kommo ord, hviskande och halfhöga, som när
man ber i enrum, på mina läppar.

I änglar, som ensamt Jan van Eyck fått se och bilda
af, jag nalkas er med klappande hjärta och jag skiljes
från er i sorg. Och dock, hur skullen I kunna hafva
något ord för mig, den världsliga orons och de
jordiska begärens son, resenären, som med vägdammet
ännu häftande vid kläderna och stoftet i sinnet,
kommer till er, hetsad som ett villebråd af sitt hjärtas
hemlöshet.

Medan min längtan gör sitt tvifvelsjuka och
vanmäktiga knäfall djupt här nere, finner er sång utan
en tvekan vägen för sin himmelsfärd. I som stån
där uppe i morgonsolen på trappans öfversta steg och i
edra händer hållen silfvernycklarna till de stängda
salar, som vi evigt drömma om utan att få se, hur
skullen I vilja se långt ned till gatusorlet, där jag
färdas bland töcken och bekymmer.

Endast den yngsta af er alla, hon som står vid
orgeln, men låter stråke och giga hvila utan att spela
med i alla de andras kör, ensamt hon gifver mig
något hopp.

Som för att väcka henne ur hennes
tankspriddhet och återföra henne till den andaktens hänryckning,
som gripit er alla, har hennes äldre syster manande
och lätt lagt sin hand på hennes skuldra.

Men svara mig, du den yngsta af Jan van Eycks
änglar, du, som jag älskar att kalla Lilith efter den
första längtande mannens brud, svara mig, låter du
gigan hvila och stråken drömma i din hand, därför
att du ensam hör jordens sång klinga för ditt öra,
därför att du ensam än så tydligt skönjer
människornas klagan, att du ej kan tänka på att spela
himmelens pris?

Lilith, är det så, och om det finns inom ditt bröst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1894/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free