Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enslingar. En bild från Norrbotten af Hugo Samzelius. Med tre teckningar af O. Keen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ker inte om din sorgsna uppsyn» — sade själfve
grosshandlaren en gång, det mindes Grels så lifligt, och
finnarne, som i alla älfvar talrikt togo del i de stora
timmerflottningarna på vårar och försomrar, tyckte sig,
tack vare likheten i skaplynne, i honom skåda en
anhörig — »voi voi perkele, kuinka uljas mies tämä
on, juuri oikein suomalainen!» — sade de.
En sommar, när Grels kom med timmerflottan
från Öfverkalix ned till kusten, hörde han att det just
skulle blifva marknad på Lillfisket, en mindre, flack
holme nere vid älfvens mynne. Det grämde
ungersvennen att aldrig hafva varit med på något dylikt
roligt, och han lät den gången lätt öfvertala sig att
följa kamraterna. Hur han gick där och vankade
mellan salustånden med deras brokiga kram och loc
kande glitter, fick han ögonen på en mörkhyllt tös,
sannerligen en grann stinta! Trots all sin blyghet
lyckades han komma i språk med henne och erfor
då, att hon var från Siknäs, en af sjöbyarna vid
Törefjärden, och hette Greta Nilsson. Herre du store, så
blodet nu brände Grels — aldrig hade han brytt sig
om kjoltyg förr, nej inte det bittersta, det försäkrar
jag, men nu var han illa däran. När flickan log, så
mulnade han, och när hon blef allvarsam, flinade han
med hela ansiktet — ja, det var rent för tokigt! Gingo
de så och larfvade där tillsammans utan att
någondera sade just mycket. Men Grels hade god lust att
kyssa och smeka Greta och att på sina starka armar
lyfta henne upp tätt intill sig och riktigt rymma bort
med henne, det märkte nog flickan på darrningen
af armen kring hennes midja och på glansen i gossens
ögon. Marknaden blef slut, Greta for hem med en
silkesduk »som minne af en god vän», och Grels
följde sitt gamla båtlag uppåt älfven.
Efter att under långa, mödosamma dygn hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
