- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1894. Tjuguförsta årgången /
214

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den restaurerade Upsaladômen. Af Hugo Hörlin. Med 6 illustrationer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och bra, han utvecklade sig efter den bestämda
planen. Arbetet blef dock så småningom svårare,
segrarna blefvo med tiden allt mera dyrköpta, och
lifvets frestelser och vedervärdigheter mötte honom i
rikt mått; han föll icke, men måste vika; han bröts
icke, men han måste böja sig för
tidsomständigheterna. — Så blef han icke till det, som han en gång
hade drömt och hoppats, men han blef en god
bepröfvad karaktär, något egendomlig till lynnet; han
var med sina fel och förtjänster en intressant
personlighet, som framför allt präglades af allvar och
sanningskärlek. Han föll så i en mycket svår sjukdom.
Hans lif räddades dock, men till hvilket pris?

För den ytlige betraktaren föreföll han stark och
frisk, hans kroppsliga hälsa hade kanske aldrig varit
bättre — men till själen var han sjuk. Han var
intagen af den fixa idén, att han nu var den, som
han i ungdomen drömt sig blifva. Hela den
mellanliggande tiden var utplånad ur hans medvetande, han
hade förlorat sina minnens skatt. Dock,
ungdomsminnena dröjde ännu kvar och blandade sig på ett
underligt sätt med hans nya andliga varelse, som
gjorde intryck att vara en tankeprodukt, kall och utan
känsla. Han deklamerade sina inlärda fraser med
en sömngångares tonlösa röst, och det var först då
ungdomsminnena döko fram, som han betogs af en
naturlig finhet och känslighet, som bjärt kontrasterade
med hans nya framresonnerade idealnatur. Han var
till, men hans lif var ödelagdt. Ett i sanning tragiskt öde.

Då jag i höstas besökte Upsala domkyrka, kom
jag att tänka på denne man.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1894/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free