Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Pauls och Virginies graf. Af Jane Gernandt-Claine. Med 3 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på dem båda, utan att med en tydlighet söm vore
det något hvilket i ett underligt förstående ögonblick
skymt den sorglösa horisonten af vår egen barndom,
minnas den morgon, då Paul, ifrig af längtan att träffa
sin syster, att förvissa sig om att hon ännu var kvar
midt ibland dem, sprang från den gamle enslingens
hydda och uppför klipporna och såg den gamla svarta
slafvinnan stå och stirra utåt hafvet och frågade:
»Hvar är Virginie?» och mötte de hjälplöst
bedröf-vade, förgråtna ögonen, som förrådde allt...
Det var en varm och, ovanligt nog, regnfri
marsmorgon som vi bröto upp för att fara till
Pample-mousse. Byn ligger knappa tjugo minuters
järnvägsresa från Port-Louis och erbjuder i sig själf intet af
synnerligt intresse. Befolkningen består nästan
uteslutande af »färgade» element — negrer, hinduer,
araber och kineser — och renligheten är därefter.
Framför de hvitmålade husen med deras svarta gap till
dörr skrika och kifvas gula och bruna barn, medan
kvinnorna sitta invid väggarna och kamma hvarandra
eller göra ingenting. De flesta ha uppsnappat några
ord franska och engelska och det är icke omöjligt att
göra sig förstådd af dem, men om man t. ex.
behöfver en bärare, får man i regeln vänta tills de spänt
för vagnen, innan man lyckas göra klart, att det är
en pojke man vill ha, inte en häst. Och dock kunna
de i andra fall ha en uppfattning så känslig, att intet
undgår dem, ej ens den svagaste antydning eller den
snabbaste blick; så kunde vi icke låta bli att märka,
att en af de hindukvinnor vi talade med hade ett
styggt, grått sår på kinden, men vi hade icke väl
hviskat: »spetälska», förr än hon gned sig i ansiktet
med en flik af det långa röda tygstycke, som utgjorde
hennes dräkt, och vände sig till oss och smålog och
sade: »Bara midicin.»
Vid slutet af bygatan ligger den gamla kyrkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
