- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
44

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Pauls och Virginies graf. Af Jane Gernandt-Claine. Med 3 illustrationer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dit Pauls mor och madame de la Tour vandrade om
söndagarna och der Virginie lofvade sina väninnor
att komma och hälsa på dem, »då sockerröret stod
färdigt», och på ett par famnars afstånd därifrån leder
en järngrind till den stora världsberömda botaniska
trädgård, där man har att söka det väl bibehållna
hus, som beboddes af Mauritius’ främste guvernör,
Mahé de Labourdonnais — hvilken ju spelar en
framstående roll i idyllen — och Paul och Virginies graf.

Praktfullare än i dessa alléer ter sig icke den
eviga grönskan af den natur Bernhardin de Sainte
Pierre besjunger med en sådan hänförelsens glöd.
Sågo-, solfjäders- och dadelpalmer, bröd-,
bananas-och kokosträd resa sig mot en himmel, som bränner
och försmälter i blå solighet. Det sjuder af hetta,
det blossar af färg, men är det vackert? Kanske
måste man vara född under en annan breddgrad än
nordens för att tycka så. För oss är ju skönheten
något så helt annat: den sena vårens bleka och
förklarade härlighet med dess dagar af ljuft långsam
blomstring, då jordens svala dofter och trädens
genomskinliga löfverk och fåglarnas spröda kvitter väcka de
känslor af stilla återhållen glädje, af aktsamt nalkande
beundran, af tårad, veinodsbräddad innerlighet,
hvarmed vi älska vår natur — dubbelt kanhända, därför
att hon låter oss lida — känslor, hvaråt den tyske
skalden, jag minns icke hans namn, endast hans visa,
gifvit ett så fullkomligt uttryck i dessa enkla och
oförlikneliga ord:

»Schiér that’s mir Leicl
Auf die Erde zu treten
Und zu verderben
Ihr neues Kleid —

Sie that nicht Acht
Ob Vogelsingen
Und Knospespringen
Mich traurig macht.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free