Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lille postiljonen. Berättelse af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fem år sedan dess. Sedan fyra år tillbaka var han
gift med den andra, med den, för hvars skull hon
blifvit öfvergifven.
Man hade sagt henne, att han tillbad sin nya
hustru, att han var lycklig, att han yttrat till vänner,
som uppsökt honom i Provence, där de bosatt sig,
att han aldrig i sitt lif varit lycklig, förr än nu.
Deras äktenskap hade varit barnlöst. Nu hade
han två små gossar, han som alltjämt åtrått en
arf-vinge.
Änka! O René, René, om hon varit änka!
Hon sökte föreställa sig, hur hon då skulle känt.
Om hon fått vårda den älskade under en sista
sjukdom, om hon fått lyssna till ord, som aldrig kunnat
förgätas, den döendes tröstande kärleksfulla ord,
riktade till henne. Om hon fått se honom bäddas ned
i jorden och stått kvar på kullen ensam, men med
den allt försonande känslan att ha varit älskad till
det sista, till den yttersta stund, då lifvets förfärliga,
obevekliga lyckoutsläckare skiljer älskande hjärtan åt
— för en tid, åh blott för en tid!
Om det varit så, tänkte hon, skulle sorgen, den
milda, vackra sorgen, liksom förut kärleken, ha gjort
sig till ett med mitt väsen. En djup, helig,
förklarad sorg utan bitterhet, utan ångest, utan
längtan och väntan. Den sorg, hvarmed vi sörja våra
döda, som finnes kvar och följer oss till slutet. Hon
tvang sina ögon, som voro fyllda med tårar, bort från
den mjölkhvita floden och fäste dem på marken
framför sig. Mellan skuggan, som vinlöfven kastade,
lyste solfläckarna på nästan regelbundna afstånd öfver
den breda sandgången. Rundt omkring ljöd
fågelsång. En stor svart hund, som lättjefullt låg utsträckt
bredvid henne, spratt till, då något starkare kvitter
hördes öfver hans hufvud, öppnade ögonen och
blinkade för att efter en stunds spänd uppmärksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
