Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lille postiljonen. Berättelse af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne nu, hon skälfde af otålighet. Hon förstod att
hvad gossen berättade om villan var verklighet, ej
fantasi.
»Bry dig inte om hästarna! Tala om villan, om
monsieur, om barnet. — Hvem satt i det där fina
rummet?»
»Hon naturligtvis, madame. Men hon såg inte
oss. Hon satt med ryggen åt dörren och gaf bébé
mat. Gjorde jag madame illa med piskan?»
»Nej.»
»Har madame någon liten bébé hemma i sitt
land?»
»Nej.»
»Inte heller någon stor gosse som jag?»
»Nej, nej.»
»Det är synd om madame.»
»Ja, det är synd om mig.»
Det blef ett ögonblicks djup tystnad, endast
af-bruten af de klatschande pisksmällarna, då René
tuktade den bråkige förhästen.
»Tala om mer. — Är hon mycket vacker?»
»Ja det är hon.» Han såg upp i sin
följesla-gerskas ansikte med ett troskyldigt uttryck: »Men inte
på långt när så vacker som madame.»
»Äh — — Nå, när monsieur och du kommo
in i rummet?»
»Monsieur Sten också?»
»Ja visst — Nå?»
»Han var så lustig, monsieur, menar jag. Han
gjorde tecken åt mig och monsieur Sten, att vi skulle
vara alldeles tysta, och det voro vi. Och så gick han
på tåspetsarna fram till madame, och hon hörde
honom inte — och då, kan madame tänka sig, — då
kysste han henne för att hon skulle se, att vi voro
där. Och hon blef så förskräckt, att hon skrek till.
Var det inte lustigt? Men hon var inte ond på mon^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
