Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända tomter. Berättelse af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Märtas man var en yngre ämbetsman med
mycket arbete och föga svärmeri. Det vill säga han
hörde till dem, som småningom lärt sig att behålla
alla lifligare känslor för sig själfva. Men bakom hans
korrekta yttre fanns det plats för en ungdomlighet,
hvilken visserligen sällan fick taga öfverhand, men
som icke desto mindre fanns där. Härom skvallrade
en humoristisk skalkaktighet, som satt på lur bakom
glasögonen, och ett lätt satiriskt löje, hvilket gärna
beledsagade hans ord. Men han behöfde bearbetas
länge, innan man fick honom varm. Och fru Märta
hade uppbjudit hela sin diplomatiska förmåga allt
sedan middagen, innan hon fick sin man så förberedd,
att han kunde narras ut på äfventyr.
Nöjd och belåten, hopkrupen i soffhörnet, satt
hon och njöt långsamt af sitt sista champagneglas.
Hon liknade en kattunge, som väntar att blifva smekt,
eller att man skall leka med honom. Och midt emot
henne satt hennes man, rökte omsorgsfullt en god
cigarr och lät sina blickar följa solskenet, som darrade
mellan trädens skuggor. Han såg lycklig och nöjd
ut. Men han saknade något af den ungdomliga eld,
hvarefter fru Märta i sitt stilla sinne satt och längtade.
Ty själf var hon i feberstämning. Hon skulle velat
springa omkring i rummet, leka, rasa och låta sig
fångas, längtade efter något nytt, något ovanligt, var
fylld af det flickaktiga begär efter lyckans odödliga
nonsens, som mannen har så svårt att förstå, och hon
skulle hafva sagt, hur hon kände sig till mods, om
hon ej fruktat att i stället för svar få se ett litet
ironiskt, öfverseende leende, som hon så väl kände till,
höra en godsint, öfverlägsen stämma, hvilken log och
kallade henne barnslig.
Därför satt hon tyst, njutande af det sista
champagneglaset, och medan hon satt så, gledo hennes
yra tankar öfver } en mild, dröjnmande stämning, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
