Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända tomter. Berättelse af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medan hon såg på sin man, hvars här började gråna
vid tinningarna, medan fina rynkor samlats kring
ögonen, såg hon som i en dröm den dag, då de båda
för många år sedan rott fram till en solbelyst
skärgårdsö, bakom hvars träd skymtade deras första ljusa
sommarhem. Hon såg och såg. Bilden blef så tydlig
och så skarp, att hon tyckte sig urskilja hvarje buske
och hvarje träd, allt, ända till de fina skiftningar
mellan ljus och skugga, som aftonsolen kastade öfver
den gråa byggnadens spåntak. Hon såg fjärden vidga
sig i ett oändligt blått, och där den slöt sig kring ön,
vaggade dess böljor spegelbilder af ljusa björkar, mörka
ekar och granar, hvilka i vattnet tecknade sig nästan
i svart.
Hon såg allt detta, till dess att hela hennes yra
stämning var försvunnen, och hon kände hur varma
tårar fyllde hennes ögon. Med en hastig rörelse tömde
hon resten af sitt glas, gled ned ur soffan och lutade
sitt hufvud mot mannens knän.
Som om något af hennes känsla omedelbart
öfver-flyttats på honom, eller som om deras tankar möttes
i det förflutna, då lifvets lyckodröm famnade dem
bägge, greps äfven han af en stämning, helt olika
dagens, och i det han sakta lade sin arm om hennes
hals och strök hennes kind, sade han:
»Hvad tänker du på?»
»Jag tänker på vår första sommar.»
I detta ögonblick föreföll det mannen, som om
äfven han tänkt på detsamma. Full af rörelse lyfte
han hennes hufvud upp och kysste hennes mun.
Och i samma nu satt fru Märta upprätt.
Begäret efter något nytt, något ovanligt, hvilket
bröt sönder det hvardagsaktigas enformighet, blandade
sig i ett ögonblick med minnet af det som en gång
varit, och med ett tonfall, som ej kunde motstås,
utbrast hon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
