Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända tomter. Berättelse af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord, med hvilka de gamla berättade om elden, som
lade deras hus öde. Själfva det gripande hvardagliga
i denna framställning, afbruten af betydelselösa
detaljer, blandad med fattigmans minnen af ägodelar
som förstörts, tyngde ned de främmande, afklädde
deras egna drömmar illusionens prakt, och grep dem
med ett stilla, svärmiskt vemod. De tyckte nästan
att under det att de ingenting visste, medan de lefde
sitt lif och trodde sig lyckliga, hade här, på en liten
ö bland skären, brunnit ned och försvunnit något af
den lifvets skatt, som de trott sig hafva samlat och
äga i säkert förvar. Fru Märta kände det, som om
hon förlorat mera vid denna brand än de båda gamla,
och medan berättelsen framskred, ljöd det inom henne
som ett förtviflans skri. Ty hvad betydde dessa
möbler, kläder och husgeråd? Hvad betydde det, att
tvenne nedbrutna människor, hvilkas lif var slut, här
sutto och grämde sig öfver motsatsen mellan förr och
nu i det torftiga välstånd, där skillnaden dock var så
ringa? Hvad betydde allt detta mot att hon aldrig,
aldrig mer skulle få se sin ungdoms ö sådan hon en
gång sett den?
Hon vände sitt ansikte mot sin man. Hans
uttryck var allvarligt och sorgset. Ty han tänkte på
hur illa han gjort som ej följt sin första anings bud
och besparat dem båda att se de brända tomterna
af sin första lycka. Men han hade ej hjärta att säga
det, och i det han tog sin hustrus arm, gingo de båda
ännu en gång tysta omkring ön.
Det var med dem som med barnen i sagan,
hvilka en gång gått vilse i underlandet och vid
återkomsten därifrån funno, att tiden gått ifrån dem och
gjort människorna omkring dem trötta och gamla.
Tysta och drömmande sutto de vid stranden och sågo
ut öfver fjärden. Där var allt sig likt, och som de
sutto där, glömde de den nya byggnaden och förfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
