Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända tomter. Berättelse af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bakom dem. De mindes blott att de bott rundt
omkring denna fjärd under tre år, hvarje sommar på
ett nytt ställe, och i ett slags begär att fortsätta hvad
de en gång börjat, beslöto de att fara vidare till den
andra sommarens hem, där de mindes två små röda
stugor i skogskanten och en liten gräsplan, där i en
hvit korgvagn deras första gosse sof under en blå
suflett.
De läto ro sig öfver dit och de visste nu, att
de rodde mot en öde strand. Ty denna gång hade
de frågat sig för. De visste, att åren här hade sopat
bort spåren af det som varit, förändrat allt.
På den lilla udde, där de nu stego i land, bodde
för några år sedan en gammal fiskare med sin hustru.
Hon dog en vinternatt, när snön yrde kring stugan,
och när äfven en dag den gamles timma slog, så togo
barnen i arf de båda stugorna upp i skogsbrynet,
båten och notboden nere vid sjön.
Men skärgårdens sagor äro många, och en af
dem var äfven sagan om de små röda byggnaderna
vid skogens bryn. När de femtio åren, på hvilka de
döda en gång köpt marken, voro förbi, kom bonden
som egde jorden och tog den tillbaka. Han dref den
nya ägaren från gård och grund. Och därför voro
husen jämnade med jorden, virket var bortförd t, det
förra potatislandet var öfverväxt med tistel och ogräs,
och marken såg ut som om elden gått fram äfven här.
De båda resande, hvilka sökte spåren af sin
ungdomslycka, stodo åter bland spillrorna af ett
sköf-ladt hem. Det var, som om de förföljts af ruiner.
Och gripen af den ohyggliga beklämning, som följde
på alla de illusioner, hvilka brustit, släppte fru Märta
sin mans arm. Gående uppåt den torra risbacken,
nalkades hon stängslet, där grinden var bortsliten och
ett par rostade gångjärn snedvridna hängde kvar på
stolpens hakar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
