Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulrich-Theodors trolofning. En 1700-talsbild af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Intåget i Greiz var det praktfullast möjliga.
Prinsessan Richissa var högeligen älskad för sin
skönhet, sin gudaktighet och sin gifmildhet. Också lyste
hela staden som en enda balsal, och på floden låg
en illuminerad galer och gungade — en präktig syn.
Öfverallt kunde man se de artigaste sinnebilder och
deviser. Mellan löfguirlanderna vid stadsporten fick
den fägnade åskådaren läsa följande sirliga quatrain:
Välkommen prins utaf Anhalt,
För dig blir aldrig hjärtat kallt.
Vi hylla dig med allt gewalt,
När du för Amor här gör halt.
Och öfver rådhusets portal prunkade sjustjärnan
med inskriften »den sjunde är funnen», hvilket
rapporterade sig till, att det var sjunde gången genom
dylik äkta förening, som de ärevördiga Maximilierna
i Reuss förbundits med de ärorika Ulricharne i
Anhalt. Öfverallt hördes styckeskott och muskötsalfvor
och lyste fröjdeeldar. Så gick trolofningen för sig
med all den ceremoni, som ett så lysande tillfälle
kräfde, och på aftonen var det galataffel i stora
spegelsalen, vid hvilken musikanter spelade på särskildt
därför rest estrad. Ensamt Ulrich-Theodor var tyst
och sorgsen, där han satt under tronhimmeln och
kände Richissas blick hvila på sig. Det var något
inne i hans hjärta, han kunde icke beskrifva hvad
som tärde honom, och han drog sig till minnes en
berättelse, hans höge fader brukade berätta från
den dag, då han smordes till konung efter
Ulrich-Theodors högtsalig herr morfader, Frans-Ulrich —
att kronan känts så tung, att han hvarken kunnat
glädjas eller tänka. Det samma tyckte sig
Ulrich-Theodor nu känna,; 0111 han iförts en dräkt så tung,
att han ej förmådde bära den.
Noman 1896. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
