- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
119

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulrich-Theodors trolofning. En 1700-talsbild af Oscar Levertin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skade växla. Trötta insomnade de i gryningen och
vaknade först långt fram på dagen af ett häftigt buller.
Det var markis Buoncompagni, som hemkommit från
ett jaktparti och nu skyndade till sin hustrus rum för
att glädja henne med sin oförmodade ankomst. Man
kan fulleligen förstå hans obehagliga öfverraskning,
men Ulrich-Theodor grep sin värja, och som markisen
var en stor pultron, flydde han ur rummet. Men i
stället för att tiga ilade Buoncompagni till den ene af sina
vänner efter den andre och berättade sin olycka. De
sökte trösta honom med att Amphitryon också delat
med Jupiter. »Ja, men Jupiter var en gud», klagade
markisen. De erinrade honom då om att många
berömda och lojala undersåtar i Frankrike och
England gjort detsamma med sina monarker. »Ja, men
jag är icke hertiglig Anhalt-Dessausk undersåte», fortfor
Buoncompagni, »utan konungslig Savojisk.» Hans
vänner rådde honom då att söka tjänst hos Ulrich-Theodor.
Det gjorde han också, och prinsen utnämnde honom
på stället till sin öfverceremonimästare.

Under de tre dagar, inom hvilka alla dessa
märkliga tilldragelser utspelats, hade prinsessan Richissa
suttit blek och stilla i sitt rum, och ingen hade fått
ett ord ur henne eller kunnat förmå henne att taga
någon föda. Hon grät för sig själf, till dess hon fick
en häftig fluss och feber och baronessan Kalb, hennes
öfverhofmästarinna, hörde henne yra om en
borttappad ring, som hon rodde och letade på en svart
slottsdamm.

Ulrich-Theodor reste emellertid hem till residenset
i Dessau under förevändning att se till, att allt som
sig borde blef behörigt ordnadt, men dessa sakers
föranstaltande öfverlät han åt grefve Hengstenberg och
for själf med markisinnan Buoncompagni till det lilla
jaktslottet Mon-Bijou. Detta slott, som var byggdt af
Ulrich-Theodors morfar, Frans-Ulrich, kallad den vise.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free