Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulrich-Theodors trolofning. En 1700-talsbild af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låg i en tät skog vid en vacker flod. Då
markisin-nans kaross kom in i skogen, möttes hon af guden
Pan, omgifven af dryader och nymfer, hvilka skönt
bekransade med blommor hälsade henne välkommen
och under ljuf musik af skallmejor och säckpipor
hyllade henne som skogens härskarinna, och när
hon kom till parkgrinden, öppnades den af två små
morianer, som räckte henne nyckeln af guld på ett
hyende af sammet. Ingången till parken formerades
af djupa konstgjorda grottor, mellan hvilkas
droppsten spelade fontäner. Igenom häckar, vackert och
symmetriskt skurna, med bilder af olympens gudar och
gudinnor i naturlig storlek kom man fram till ett
alldeles turkiskt tält, i hvilket allt var turkiskt, och 15
praktfullt klädda turkar på brickor af guld serverade
alla slags förfriskningar. Här hälsade Ulrich-Theodor
markisinnan välkommen eller rättare bad att själf få
* vara hennes gäst, ty han kallade Mont-Bijou hennes,
och han förde henne in i själfva slottet, där allt var
ordnadt på det grannaste, och allt väfdt i hennes
älsk-lingsfärg, celadon-bleu, intill själfva sidenet på hennes
säng, som uppbars af tvenne amoriner, som kastade
rosor och vallmo ur gyllene ymnighetshorn. »Se där,
er tron, sköna markisinna», sade Ulrich-Theodor med
ett fint och utsökt skämt.
Här i Mont-Bijou fingo nu de båda älskande ett
himmelskt paradis på jorden, och långt ifrån att
af-taga tycktes deras kärlek växa under den ömsesidiga
samvaron med det dyrkade föremålet. När de ej
jagade hjort, lustvandrade de i skogen och stego ned i
gondolerna vid slottets brygga, och Ulrich-Theodor
rodde själf markisinnan öfver till Fasanön, där de
kungliga fasanerna uppföddes och vårdades, och på
gräset där i skuggan af de gamla träden sutto de i
timmar, samtalande och ömsom sjungande till cittran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
