Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre stämningssagor. Af Hugo Samzelius - II. Lycka - III. Jägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Låt detta blifva dig en lärdom för lifvet, liten.
Betrakta och njut allting på afstånd, men kom ej
därvid, fingra ej på det, läppja ej på det, gör det ej
heller helt till ditt. Ty då mister fjäriln sin prakt
och blomman sin doft, hvarje vild fågel sina
innerligaste toner och du själf din hjärtefrid, ungersven.
Lyckan ligger i att iakttaga, att göra sig hård för
trollskott och ändock kunna njuta fullt! Detta är ej att
smula sönder sig, det är ej heller att koncentrera sig!
Men det är att lefva detta fattiga lif intensivt utan
att förlora sig för bagateller!»
Den gossen blef, säges det, en förståndig man af
den nya tidens art.
III. Jägaren. ,
Jägaren gick i fjället att söka vildrenar. Då mötte
honom bergakungens dotter.
»Är månne du den, som stör friden för far och
mor och oss alla här?» sporde flickan. »Näppeligen
torde jag vara densamme, men möjligen är det de
andra, de som bygga timmerhus i dalen, där
vallarelurens låtar dränkas i klockeklangen — själf saknar
jag annan gård än en kula i skogens snår», sade jägaren.
»Dock störde jag gärna din frid. om jag det kunde,
ty du är så fager», tilläde han dröjande.
Hon gaf honom ett hastigt, dunkelt spörjande
ögonkast och såg ned på en tufva med fjällsippor.
»Vill du följa mig in i min faders kamrar och
stanna hos mig i all tid?» frågade hon. »Gärna, du
väna, gör jag så», mälde jägaren. »Ingen har fått
min tro och ingen vill ha den, fågelfri är jag vorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
