Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre stämningssagor. Af Hugo Samzelius - III. Jägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han i fåvitsko längtat bort från sin brud bland prakten
i bergets sal?
Då mindes han keden, lämnade bössa och renar
kvar vid bäcken och lopp brådstörtadt upp till
offerkumlet, slet vårdtecknet från halsen, nötte skramlande
dess länkar mot mossiga stenar och utropade: »Förr,
kom ut, jag trår till dig och all eder hedna glans i
berget, din sista kyss bränner ännu mina läppar, min
kropp är ännu varm af ditt sista famntag! Kom, Förr,
kom!»
Ur dunkla djup syntes då Förr stiga fram, mer
fager än någonsin. Harpan höll hon i ena handen
och ett bräddadt horn i den andra.
»Jag visste väl, att du skulle komma tillbaka»,
log hon, »den som sett allt mitt guld och druckit
vildvin en gång, han glömmer det aldrig, vore han
än grå som en stubbe i skogen. Nyss längtade du
ut till ensamheten på fjället eller kanske till
hvardags-sorlet bland människor, hvad vet jag, men nu längtar
du ju åter till mig. En underlig man är du, men
jag känner min makt och vet att begagna den. Så
drick då ur hornet och lägg hufvudet i mitt sköt, och
vill jag då till harposträng sjunga för dig vackra,
konstfulla galdrar så länge, att du glömmer allt utom mig.
Sedan lär du utan tvekan följa mig ned till min
faders hof, där guldet glimmar och din längtan varder
stillad till evig tid.»
De drogo in i bergakungens höghvälfda hallar,
klipporna slöto sig bakom dem, och jägaren syntes
aldrig mer på jorden. Prästen läste den sorgliga bön,
han plägade, när någon farit vilse på ödefjällen, och
härigenom trodde han sig bereda frid åt Nu. Allt
folket i bygden höll honom emellertid för att vara
vettlös själfspilling.
Här ändas sagan om jägaren.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
