- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1898. Tjugufemte årgången /
41

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans. Berättelse af Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4i

hade mycket att bestyra och var genom sitt yrke van
att lämna svårbegripliga saker outforskade.

Licentiaten, som kände en tyngd lyft af hjärtat,
men en rätt betydande sådan fortfarande efter allt
våldsamt tankeuppror verksam i hufvudet, lade sig snart
och somnade snart in. Han vaknade också snart vid
att Benvenuto Cellini stack dolkar i hans säng, hvars
duntäcke förresten låg obehagligt tungt öfver bröstet.
Hvad var det egentligen fatt med honom? Han hade
varit uppbragt öfver någonting, hvad var det?

Med den naknaste klarhet stod scenen i vinstugan
för honom, med en egendomligt nykter färg och dager,
som gjorde allting på samma gång mycket närbeläget
och mycket smått. Nu skulle han slåss för detta, han
kunde icke riktigt fatta sammanhanget, men hade
detta faktum alldeles tydligt för sig, slåss, troligen på
sabel, — och han som aldrig tagit i en sådan 1 Ursäkt,
nej aldrig i världen kunde han efter de ord han fällt

— det var helt enkelt omojligt, hur gärna man än
ville 1 Han måste alltså slåss. Få en sabel mot
hufvudet, ingen människa kunde veta hvar den tog —
hvad hade en dylik tysk vedhuggare för försyn l Han
tog sig om det nu och kände, att det redan värkte,
såg i mörkret en förvirrad flod af rödt och bararmade
små tjänstflickor som skreko af fasa. Han måste upp
och tanda ljus och sätta sig att tänka.

Det första som mötte hans blick var hans bild i
spegeln med stora, stirrande ögon. Hvad betydde det
alltsammans?

På morgonen troligen, om fem, sex, sex timmar
kanske högst, kunde en af de båda följeslagarne vara
där i egenskap af sekundant — det löjligaste, dummaste
ting i världen, kallt blodtörstigt, slaktarbyråkratiskt!
Han skulle med afmätt ceremoni hänvisas till en annan
dylik — den fördömda portiern, han skulle nog skaffa
en sådan, det hörde väl till hans afskyvärda blod-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1898/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free