Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans motståndare syntes honom nu i ett visst ideellt
skimmer, medan alla andra voro kujoner och slöa
vaneträlar.
Vid ankomsten till hotellet glimmade en
förhoppning till för honom igen. Denne portier, en ofantligt
hygglig karl, medelålders, med en mage som så
diskret gjorde sig osynlig vid hvar bugning, denna
person, hvars yrke var att stå främlingar till tjänst, om
han skulle tala vid honom? Litet drickspengar borde
han kanske först ge honom för att vara säker på hans
tystlåtenhet.
Han tog en sedel färdig i handen, vinkade
mannen litet afsides och smög den till honom. »Min
herre», sade han, >jag är i behof af ett råd. Jag
behöfver en sekundant, ni förstår, en hederssak» —
och han spände ofrivilligt ut bröstet.
Portieren tog yrkesmässigt penningarna och hörde
på med yrkesmässig uppmärksamhet, han var van vid
förvirrade begrepp att reda ut och studsade därför
icke heller nu. Han mätte licentiaten med blicken
och konstaterade genast hans ovanligt höga
ansiktsfärg. Han har litet i hufvudet, tänkte han, och i den
beskäftigaste men dock värdiga hofmästarton svarade
han: »Det möter icke den ringaste svårighet, jag skall
visst ...»
Licentiaten kände sig lyckligare än på länge, han
grep mannens hand och skakade den varmt. »Ni
återger mig mer än lifvet», utbröt han, »jag hade
också tänkt ett ögonblick, att ni själf, men ni måste
ju alltid vara här. Dock i betraktande af att det väl
är så tidigt på morgonen — förresten må ni härmed
göra hur som helst — jag litar på er.»
Portiern bugade sig med blicken i hans. »Det
kan ni tryggt göra», svarade han. När licentiaten,
stum af tacksamhet, gått in till sig, ruskade mannen
på hufvudet ett ögonblick, men icke länge, ty han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
