Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett dansgille i skärgården. Berättelse af Hugo Samzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flickorna hade i alla fall på smyg- och skvallervägar
fått veta hvad de betydde.
Utanför var man kvitt den svett-, damm- och
tobaksmättade atmosfären i dansstugan. På hafvet var
det nästan stiltje, men också i land var luften kring
den kutryggiga terrängen ren och klar, inpyrd med
vattnets friska andedräkt. Syrenbersån lefde. Det gjorde
den förstås i hvardagslag också, men nu var det något
alldeles särskildt. Där fnissades i halfdunklet, där ljöd
ibland ett eko som af en kyss — och så åter en —
och de hjärtformiga bladen hängde på dallrande skaft
och smektes och symboliserade tesen att det inte är
människan godt att vara allena. På ett annat håll
hördes en klunk och ett belåtet strupläte eller ett
smackande, när förningen nådigt gillades — att den
var både riklig och stark blef uppenbart, när
gub-barne som fantomer vinglade ut ur buskaget. Men
somliga bland de yngre läto eldvattnet vara i fred
och höllo sig i stället till »diamantvattnet» ur
borrbrunnen vid fyren. Inifrån stugan ljödo nästan
rastlöst taktfasta stampningar och ett sorlande eko af tramp.
Kvällen skred fram, skuggorna började tätna, och
månen skrufvade upp sin båglampa på himmelen.
Fyrens ljus strålade ut som en gloria kring det gamla
tornets krön, månglansen låg glitterblank bort öfver
hafvet. Dyningen drog sorlande och stönande in mot
bergbranterna i strand. I fjärran hördes från den
förgjorda Själhällan, där en engelsk skonertbesättning
drunknat i bränningarna, själarnes dofva, klagande,
ända in i hjärteroten gripande rop.
Balen var slut — slutad bal, sa’ Bohman. Par
om par vandrade i det trolska skenet från månen
och fyren ungdomen från dansgillet med armarna om
hvarandras lif fram öfver de kullriga bergen, där de
kala aftecknade sin sällsamma urvärldskontur mot
den djupblå fonden. Långfärdspojkarne hade öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
