Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästen. Berättelse af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bronskolonner. »Har någon bott här inne, sett sig i
dessa speglar?» tänkte bruden. »Är det möjligt att
man kan sofva här?»
Sofva — ja — om det kunde kallas så.
Klockan slog half tolf, och hon satt ännu
framför spegelglaset, där Virginie lämnat henne, då cn
plötslig domning drog genom hennes leder. »Jag är
vaken», sade hon i sitt sinne, »jag drömmer icke»,
men allt omkring henne var förvandladt. Väggarna
voro ej längre klädda i gult, utan i ljust, lätt grönt,
inväfdt med silfverhvita liljor; droppe efter droppe föll
ur deras kalkar, och hela rummet var så kyligt som
om hon befunnit sig på bottnen af en sjö. Dörrarna
stodo öppna, och från tröskeln ledde marmortrappor
ned till ett stort, djupt vatten, som började rassla och
höja sig trappsteg för trappsteg, tills det nådde stolen,
där hon satt. Det utbredde sig som en matta för
hennes fötter och rörde sig ej mer, men hon skymtade
aflägsna böljor, som stego och brottades och häfde
sig högt öfver hvarandra, och hon undrade: »Hvarför
hör jag intet dån?» »Därför att du ser syner som
din mor», svarade det inom henne. Snabbare än
tanken flög genom hennes hjärna, förnam hon det våta
fraset af kjolar och kände ett ansikte stryka förbi sitt
— ett iskallt ansikte med fuktig panna. Ett skri af
fasa kväfdes i hennes bröst, hon kämpade för att få
luft, och det gick ett kvidande ljud öfver hennes
läppar.
»O, min gud!» hade hon utropat. Hon satt stelt
upprätt i sin stol och såg på vaxljusen och på de gula
väggarna, och framför henne stod M. de Belle-Isle,
häpen, nästan bestört vid hennes åsyn. Han tog
hennes hand och sökte efter ord för att lugna henne:
»Men — jag ber er — skrämde jag er så, madame?»
»Nej, nej», mumlade hon förvirradt med tonlös
stämma, »det var ingenting.» Men hon förstod hvem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
