Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästen. Berättelse af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visste hvad älskog var eller hans hjärtas köld lärt henne
lida. En afvog tystnad kunde tillsluta deras läppar,
de kunde vända sig ifrån hvarandra som tvenne mot- *
ståndare. Ännu i dag hade de stått vid hvarandras
sida och hälsat sina gäster under inbördes stumhet,
men han hade glömt det nu. Han tycktes tänka på
något, som roade honom, och smålog, i det han kom
fram till henne: »Så blek», sade han.
Det var rösten från de goda stunderna, de få hon
kunde minnas, då de tillsammans närmat sig lyckan.
Han stod ett ögonblick och såg på henne: »Det är
vår kadrilj, vågar ni dansa? Glöm icke att ni måste
vara rädd om er — för min sons skull».
Det svindlade för hennes ögon, en glädjesvindel,
en flod af ljus. Hon tog hans arm. Hvad hade hon
att frukta? Hvarför darrade hon så? Kring hennes
hufvud flöt ett underligt töcken, golfvet gungade under
hennes fot, men hon gick småleende fram i dansen,
då hon plötsligt fick se en högväxt främmande dam
komma emot sig i en af turerna Hon var klädd i
en släpande dräkt af tunt, hvitt musslin och bar vajande
fjädrar på håret. Hennes ena ringprydda hand
samlade ihop vecken af en genomskinlig schal, och hon
sänkte långsamt sitt hufvud. När hon höjde det igen
gled ett leende öfver hennes mun och blottade de
spetsiga, blåhvita tänderna — döda tänder, som skeno
i ett ansikte af isande skadefröjd. Utan ett ljud föll
madame de Belle-Isle till golfvet, och de, som lyfte
upp henne, fruktade att hon aldrig mer skulle öppna
sina ögon.
Men hon lefde. I sju veckor låg hon till sängs,
och då hon reste sig från sjukbädden, visste hennes
make att hon aldrig skulle skänka honom den son
han hoppats på. Han undvek att se henne, som om
ett hemligt agg grott i hans hjärta, och hon höll sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
