- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1898. Tjugufemte årgången /
122

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästen. Berättelse af Jane Gernandt-Claine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kvällen var förbi och hennes spända öra förgäfves
lyssnat efter hästens hofslag, mumlade hon, svagt
besviken, men ännu leende: »I morgon». Morgondagen
förgick, och då det led mot mörkningen, utan att hon
sett honom, tog hon bort den röda kamelia hon fäst
vid sin barm och lämnade sin plats vid häcken. Hon
hade ej hunnit till husets tröskel, förr än Virginie kom
emot henne med upplyfta armar. Cyklonen hade gått
öfver Saint Denis, och ett stort skepp, som kom från
Indien, hade sjunkit i redden. Hvem skulle trott det
här uppe i bergen, där det varit så lugnt som i en
brunn . . . Men det stod ett bud där inne. Han hade
ett bref från guvernören.

Ett bref. . . Madame de Belle-Isle bröt med
darrande hand omslagets oblater. Hennes öga flög öfver
raderna:

»Min kära vän! Utan tvifvel har ni redan hört
talas om orkanen och Le Dauphins svåra förolyckande.
Jag har erbjudit gästfrihet åt tre af de räddade,
monsieur och madame de Locatel härifrån ön, och en dam
från det franska Indien, änka, som det påstås, efter
en hög ämbetsman i Pondichéry. De förras tillstånd
ger ingen anledning till farhågor, men den senare,
som fördes sanslös i land, tycks vara närmare döden
än lifvet. Läkaren fruktar för ett anfall åt hjärtat. Jag
söker göra allt som kan göras för den olyckliga, och
vet, att ni i ett annat ögonblick skulle stått vid min
sida. Nu besvär jag er att blott tänka på er egen
dyrbara hälsa och icke lämna bergen, förr än ni
fullständigt återfått edra krafter.»

Det var allt. »Guvernören önskar, att vi stanna
här uppe», sade hon med slocknad stämma, men inom
sig tänkte hon: »Han behöfver mig icke. Hvem är
denna kvinna? En sjuk, en döende kanhända, som
kommit så långt bortifrån . . . Tag er till vara för
långväga resande, mademoiselle»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1898/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free