Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästen. Berättelse af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bittida och sent stod spådomen för henne. M. de
Belle-Isle talade blott flyktigt om den okända i de
korta bref han skickade till villan, men en dag skref
han: »Vår gäst befinner sig på bättringsvägen, och
jag är lycklig att erhålla så goda underrättelser från er.»
Det for en skugga öfver Valéries ögon, då hon
läste det. Hon orkade knappt lyfta upp sitt hufvud,
men hon sände ofördröjligt samma hälsning till sin
make: »Oroa er icke för min skull, med mig står allt
väl till.» Och så förflöt dag efter dag, tills
besynnerliga rykten började tränga upp till landthuset i bergen.
Den främmande damen, hvilken inväntade ett
fartyg, som skulle föra henne till Europa, hade visat
sig ute i guvernörens vagn. Hon uppvaktades som
en drottning och bebodde det rum, som stått stängdt
för vicekonungen af Goa, men det hviskades, att hon
var en äfventyrerska, känd i halfva det franska Indien,
och monsieur och madame de Locatel hade en vacker
dag lämnat guvernörens palats under den
förevändning, att de redan stannat där alltför länge.
Då hon fick veta det, steg madame de Belle-Isle
upp ur sin säng och lät kläda sig och kalla sina
slafvar, utan att se Virginies förskräckelse. Med
blundande ögon satt hon i sin bärstol, hon kunde icke se
ut, tålde icke åsynen af hålvägen, som stupade
inunder dem, eller middagssolens hvita hetta, höll blott
all sin kraft och all sin vilja innelyckt i sina bägge
hopknäppta händer. Upprätt satt hon, och hon skulle
dit ned, ned till staden, men inom henne fanns det
blott en växande, svindlande tomhet. »Jag är sjuk»,
sade hon, rörd till plötsligt medlidande som om hon
beklagat någon annan än sig själf.
Men när bärarne stannade utanför palatset, gick
husets fru genom porten och uppför trapporna med
det höga, stilla skick, som alla kände hos henne.
Uppe i sin våning fick hon höra, att guvernören farit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
