- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1898. Tjugufemte årgången /
144

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrämsel. Skizz af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mindes att jag förundrade mig öfver att hon verkligen
ägde en intim vän, en rätt söt och intelligent flicka,
med hvilken man kunde möta henne på gatan
inbegripen i lifligt samspråk. En eller två gånger
träffade jag henne också på bjudningar, och då satt hon
för sig själf sysselsatt med att att se i album och fick
naturligtvis inte dansa andra danser än de, som det
välvilliga värdfolket tiggde ihop åt henne.

Kunde det vara möjligt att hon och miss Linboy. . .

Emmy Lindborg var min läskamrats namn.
Lindborg, — Linboy, det fanns inte något tvifvel, det var
hon! Ju mer jag såg på henne, ju bättre passade också
de bägge ansiktena ihop, det i minnet och det i
verkligheten. Enda skillnaden var att Emmy Lindborg
hade bara ett öga, miss Linboy två. Men det lät
ju förklara sig. Nu för tiden hjälpte ju konsten
naturen på ett utmärkt sätt, och jag tyckte mig
verkligen märka en viss stelhet i det vänstra af hennes
djupliggande ögon.

Stackars flicka, nu förstod jag hvarför hon var
rädd för mig!

De där engelskorna måste finna oss intressanta

— sade min man. — Miss Linboy åtminstone kan
inte låta bli att se hit. Vi få visst lof att
presentera oss.

Ett ögonblick lutade jag mig emot honom för
att hviska att jag kände henne. Sin man bör man
ju kunna ge ett förtroende. Men ett slags finkänslighet
höll mig tillbaka, och jag förseglade min tunga, inom
mig betraktande mig själf som en hjältinna, ty hur
många skulle väl ha kunnat pålägga sig en sådan
uppoffring i all tysthet, göra en sådan intressant
upptäckt och inte ens meddela den åt sin man? Ja, jag
visste nu inte om jag kunde tiga i all evighet, men
jag ville åtminstone försöka tills vidare.

Sedan vi stigit upp, blefvo vi omringade af några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1898/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free