Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Instrumentgräl. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dansa och sväfva och slå drillar som lärkorna. Vi
kunna hoppa öfver hinder och slå baklänges volt,
och vi kunna stå stilla som en fågel i luften på sina
vingar. Våra röster äro lika bra som de allra bästa
människoröster, och så ha vi den fördelen framför
människorna, att vi aldrig bli förkylda. Är det inte
rent ut sagdt gudomligt att höra på oss?» — och så
sväfvade violinerna fram och åter i de högre regionerna.
»Prat!» sade ett klaff-horn. »Prat, prat, prat!
Alla ni stränginstrument äro i högsta grad
ofullkomliga. Ni kunna ju spela falskt hvilket ögonblick som
helst, och vi klaffhorn få riktiga mjälthugg af att
höra, hur ofta ni göra det. Egentligen ha ni ju inga
toner alls!
»Ni skola ju först finna dem, och det är så
obehagligt osäkert, i synnerhet på konsertaftnar. Nej,
tacka vet jag oss, klaff-horn! Vi ha våra toner så
säkert, som om de låge i numrerade lådor: c-d-e-f-g!
Kan man höra något mera spikrent?
»Alla ni strängaspel äro dock bara ögonblickets
barn. Allt, hvad ni låta höra, går på en höft. Vi
veta, hvad vi vilja säga, och vi veta, att vi, i hvad
ögonblick som helst, kunna säga det, klart och tydligt.
Det är ändå nödvändigt, att det är säkerhet och
att det sitter ett pålitligt och förståndigt instrument i
orkestern bland er alla svärmare! Vänd öronen till
oss, så vet ni, hvad ni har att rätta er efter. Pru-ru!
Pru-pruuu!» sade klaff-hornen.
»Vi äro minst lika säkra!» sade flöjterna och
löpte upp i en lång skala. »Och så äro vi så
oändligt mycket mera poetiska! Alla ni, klaffhorn, smaka
kasern. Man tänker på vaktparaden, och det verkar
så underligt simpelt.
»Nej, hör på oss! Är det inte som fågelkvitter
om våren? Hvart och ett af våra små hål har sin
egen lilla söta stämma. Och så äro vi så historiska!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
