Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Instrumentgräl. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi voro med i alla berderomanerna. Vi suckade
fram så många kärlekskval i våra farföräldrars gröna
ungdom, — och märk — Fredrik den store af
Preussen ’spottade flöjt’ — Tjo, tjo, tjo! — Vi äro af ras»,
kluckade flöjterna.
Men så kommo harporna svepande med stora,
brusande ackord.
»Jaså, jaså, ni små flöjter äro historiska! Må
så vara! Men vi, harpor, äro förhistoriska, vi äro
himmelska! Har någon hört talas om annat än harpor,
när det är fråga om de himmelska sfärerna?
»Vi äro de mest idealiska af alla instrument, och
man kan ju bli högtidlig till mods bara af att se på
oss, så vackra äro vi. Men vi äro missförstådda, i
hög grad missförstådda i detta prosaiska tidehvarf,
och vi ämna inte försvara oss. Vi äro verkligen allt
för förnäma att inlåta oss i närmare samspråk med
alla er, småfolk. Vi ha mera än nog i oss själfva!»
Och så susade det genom harporna.
Då lät ett underligt doft ljud.
Det var pukorna, som stämdes.
»Tung! Tung!» sade de dämpadt och doft som
en åska på afstånd. »Tung! tung! Vi ha inte så
ofta tillfälle att yttra oss, men Gud bevare oss, huru
märkvärdigt är inte det, vi ha att säga! Alla ni andra
äro mer eller mindre vanliga! Man tar er i anspråk
hela kvällen, och när ni spelat en stund, fäster man
sig inte vidare vid någon af er, — men vi! När vi
komma, så ryser det i orkestern. Hvad vi säga,
låter som orakelspråk, och publiken spetsar öronen.
»I det stycke vi nu skola uppföra, ha vi på ett
ställe hundranittio takters paus, och sedan ha vi blott
tre repliker emot slutet; — men var säker på, att det
ändå är själfva klämmen på alltihop! Vi äro
öfver-raskningen, vi äro det underbaraste, — och så är det
så rasande svårt att stämma oss. Men det är ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
