Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skymningshistorier. Af Karl Erik Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varande; hvarje dag är ett väsen som går hafvande
med många andra skönare väsen af samma släkt.
Men det är inte allom gifvet att förlossa den
fruktsamma; de få som kunna den konsten äro både
lyckligare och olyckligare än andra människor. De
måste ju på samma gång hata och älska henne, som
de skola förlossa; de känna mäktigt sorgen öfver det
fula och onda som är, de bära dignande den tunga
bördan af hat till allt som nu vanställer och nu
fjättrar och drar ned. Men de känna också en
strålande längtan, de bäras högt öfver mröka djup och
öfver alla murar af tre starka vindar — lifvets
urgamla, odödliga vindar, kärleken till det som kommer,
det unga hoppet och den muskelstarka tron på att
det kommer i glans och i ädel skönhet. —
Men skrifvaren skref.
Gatans febervilda larm trängde in genom
kammarens vägg, drog genom hans hjärna, ryckte med
sig hans tankar och lät dem hvirfla framåt i
svindlande fart. Det var tusen och åter tusen ljud; det
var tramp-tramp af fötter — trötta fötter och starka
fötter, alla föllo de tungt på gatstenarna — det var
dån af vagnar och rullande hjul, mummel af
människor som möttes och knuffades, gälla ringningar af
spårvagnars klockor, hundskall och stegrande hästars
gnäggningar. Det var musik i moll till en vild
häx-dans; det var tusen och åter tusen ljud som ville
ordna sig till melodier men ej kunde; som skuro mot
hvarann, som samlade sig utan att smälta samman,
som trängde in i hvarann likt knifvar och hånskrattade
och jämrade sig.
Och alla dessa ljud drogo genom skrifvarens
hjärna och piskade hans tankar framför sig, pennan
jagade, radernas blodstrimmor runno öfver papperet.
Hvarje ljud aflade en tanke med hans själ, och barnen
liknade sina fäder, vilda och skriande voro de, fulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
