Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyssnandet. Några betraktelser af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De kvinnor, hvilka fordom ägde denna kultur, ansågo
det som en fin hyllning — ja, som den allra finaste —
när männen inför dem utvecklade hela sin andliga
rikedom eller af kvinnornas säkra omdöme väntade
menings-stridens slutliga afgörande. Nu anse kvinnorna det för
sig smickrande ju mer nonsens de kunna förmå en man
att tala. Åtminstone tyckes det så, ty annars skulle
de väl ej ständigt framkalla de samtalets urspårningar,
genom hvilka detta faller sönder i obetydliga spillror.
Männen gömma därför helst sina allvarliga
tankeutbyten till samkvämen med hvarandra och bemöda
sig ej längre att inför en kvinnlig krets tala väl; ej
heller bry de sig numera om att lyssna till hvad
damerna yttra. Och hvarför skulle någon vårda sig om
att med träffande skäl bevisa sin mening, när skälen
aldrig bli uppmärksammade, endast öfverröstade? Man
skiljes numera oftast från en sällskaplig samvaro — äfven
i kulturelt högt stående kretsar — med den känsla af
trötthet, som hvarje meningslöst spilld tid medför, i
stället för att man där borde vunnit den ökade andliga
spänstighet och idérikedom, hvilka äro den värdefulla
behållningen af sällskapslifvet, ja, dettas enda
berättigande för utvecklade människor.
Äfven när det icke låg någon verklig välvilja i
forna tiders hänsynsfulla lyssnande, så fanns däri den
välförstådda, fina egoism, som ej ville gå miste 0111
den njutning, man då erfor af en utsökt berättarkonst,
en luftig infallslek. Att under några timmar, fria från
alla hvardagslifvets kraf och mödor, fyllda af en
harmoniskt festlig stämning, skapa de villkor, som äro
sällskapsglädjens lika väl som lyckans: de, genom hvilka
en hvar kan njuta sina egna krafters fulla frigörelse
och fulla verksamhet — detta var fordom sällskapslifvets
konst och borde ännu vara sällskapslifvets mening.
Det var icke blott älskvärdhet, det var äfven
ärelystnad, hvilken lärde damerna i sjuttonh undra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
