Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kräfthistoria. Af Karl Erik Forsslund. Med teckningar af A. Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hörde ej, utan fortsatte, och några andra
unghanar kommo krälande och följde honom.
»Vänd om, vänd om!» sade siaren allvarligt.
»Sen I icke henne där uppe, den gamla grå? Så ser
hon er. Akta er, barn!»
Men de unga kröpo än fortare fram öfver den
ljusa sanden.
»Hör på siaren», sade en af dem. »Han ser
spöken midt på ljusa dan.»
»Han börjar bli gammal», sade en annan. »Och
så har han bara en klo.»
»Bara en klo!» skrattade en liten ljusgrön spoling,
den minsta af hela hopen, och räckte lång näsa åt
honom med sina två.
De andra vände sig om, ställde sig i ring och
gjorde likadant.
Men storkräftan satt lugn och orörlig i sitt hål.
»Håna ni», sade han. »Ni kanske ångrar er en gång.»
»Ja, när vi bli gamla >v, tyckte en af småttingarna.
»Vi ha god tid på oss.»
Men hon hade knappt fått sista ordet ur mun,
förr än något mörkt kom sväfvande och något hvasst
och svart höggs in i hennes skal. Hon drogs upp i
höjden, och de andra skingrades i ett slag och kilade
in under stenar och kvistar.
Storkräftan satt fortfarande stilla i sitt hål.
»En till», sade hon vid sig själf. »Jag blir väl
ensam kvar till slut, om det fortgår så här.»
Då tittade en unghane försiktigt fram igen ur en
riskvist. »Nu är hon borta», hviskade han, och fram
kröpo de åter ur sina gömslen.
»Hade jag rätt?» frågade storkräftan. »Eller såg
ni ingenting nu heller?»
»Hon är borta nu igen», svarade en och kilade
ut på sanden. Men storkräftan sträckte ut sin klo
och högg tag i hans ena spröt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
