- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1900. Tjugusjunde årgången /
103

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kräfthistoria. Af Karl Erik Forsslund. Med teckningar af A. Forsberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sommaren gick, kråkan satt alltjämt på sin sten
och solade sig, och storkräftan låg alltjämt på utkik
under sin.

Då hör hon en dag ett smattrande skott, något
kommer hvinande öfver stranden, och den gamla grå
sjunker ihop på stenen, orörlig och stilla som en
sten själf.

Storkräftan kryper försiktigt fram ur skuggan, men
kilar strax tillbaka — en pojke kommer springande
öfver åkern, lyfter upp kråkan, svänger henne
skrattande i luften och bär bort henne.

Storkräftan sitter och grubblar i sitt hål. Hon vill
vandra ut i viken, titta in under stenarna och ropa:
»nu är hämndens timme slagen, den gamla grå är
död, den gamla grå är död!» Men där är något
som håller henne tillbaka, och hon sitter där hon
sitter.

Fram mot kvällen kommer så en båt glidande
öfver vattnet. Den stannar ett stycke från land, en
stor mörk tingest sjunker till botten, och båten glider
vidare.

Då går det som en stöt genom storkräftan — hon
känner igen den där pjesen, det är en kräftbur, och
hon simmar dit bort så fort hon kan.

Där är ett svart vimmel, ett krälande och
kraf-lande rundt omkring buren, och från alla håll strömma
flera till, både unga och gamla. De titta in mellan
spjälorna, de hugga i med klorna och klättra upp för
väggarna rundt om. Ett par ha redan kommit in
och krypa på burens botten, andra sitta på pinnen i
själfva öppningen och äta på något svart; storkräftan
kikar in genom en springa för att se hvad det är,
och hon ser ett stort kråkhufvud, rufsigt och blodigt
och med en spetsig och kraftig näbb.

Det är ett krälande och ett pratande.

»Nu är hon fast», säger en.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1900/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free