Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En annans ur. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mén i dag verkar denna barnatro på
sagoprinsessan med det halfva riket och primadonnan, som
stiger ner från segercharen, rörande såsom ett tro- och
vänskapslöfte åt oss andra, och vi nicka förstående.
Så får Holger i sin tur en ostäfjbar lust att också han
lägga en tribut på vår reducerade vänskaps altare.
Han vrider sin svarta mustasch och utbrister:
»En nätt flicka, en nätt flicka, icke för mycket
blond, snarare cendrée, smala vackra ögonbryn. ..
men ändock Herre Gud!»
Vi förstå också det vänskapslöfte, som ligger i
den professionelle förförarens embarras de richesse
och nicka igen. Men själf har jag intet att säga, och
med händerna i fickorna skyndar jag hem.
Nu har det blifvit kväll. Jag har rökt ett helt
paket cigarretter och sökt lugn hos mina guld-fiskar,
men känner mig uselt fattig och sorgsen, där jag
vandrar af och an i mitt halfskumma rum och tänker pä
den förlorade vännen. Jag söker resonera med mig
själf. »När man icke längre är fyra, spelar man
trekarl», säger jag, men det hjälper icke. Jag skulle
önska jag kunde gråta, så tomt känns det. Det är väl
den vanliga optiska illusion, som man erfar, när
någon rycks bort ifrån en — känslan af att just den
förlorade är den käraste, den mest oumbärliga. Det
förefaller mig just nu, såsom om filosofen med sina
dialektiska saltomortaler öfver whiskyn vore den ende af
de tre, som jag höll riktigt af, och saknaden af hans
svärmiska gossansikte med de litet arrangerade
tankevecken i pannan och af de fyra, fem putslustiga
talesätt, som jag lärt mig älska hos honom, aldrig skulle
kunna ersättas. Eller är saken kanske djupare än så,
och detta oväntade affall från kamratkretsen isar mig som
ett tecken på dess egen otillräcklighet och hemliga
falskhet. En liten flicka från Arboga med ett par blå
ögon, vackra för att vara från provinsen, är då till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
