Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En annans ur. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en glad musik utifrån salen, en musik, underligt
motsatt den alltid tröttade, af omsorger, barnsängar och
en mjältsjuk erotikers nycker utslitna kvinna, som
spelar, och den svartklädde, mörke man med det sollösa,
stela ansiktet, som hör på, en lifsvarm, af söderns kvitter,
skratt och skvalp brusande musik. Det är uvertyren
till »Den tjufaktiga skatan» af Rossini...
Just här for jag till. Kyparen sticker matsedeln
in under mina ögon. Utan att märka det har jag
ätit min soppa, och på fem minuters tid har hela
denna långa härfva af bilder från barndomen nystats
upp för min fantasi, och jag återfinner mig själf i en
modern restaurants lyx af stuck och förgyllningar.
Ser jag ut genom den stora glasskifvan bredvid mig,
är min barndoms patriarkaliska och kärvänliga
Stockholm borta, och framför mig ligger en metropol i
målbrottet och slyngelåren, med storstadens
skrytsamma fasoner, men utan dess berusande trängsel af
brokiga människoöden. Jag känner mig vilsekommen
i denna tomma stad med den pigfina elegansen och de
fyrkantiga idealerna och längtar tillbaka till min
barndoms originella och lifsglada residensköping, dansande
till Foronis italienskt lifiiga taktpinne. Ser jag inåt
kaféet, synes mig salen lika obehagligt förändrad
sedan Karl XV:s ålder. Det sista skimret af
Fredmans-l\umörets heta och röda lifsbrand är borta från dessa
tunga typer af modern alldaglighet, och af allt slags
prästerskap är Mammons säkert det tråkigaste och
det enformigaste. Och jag dyker ner i en tidning för
att se och synas så litet som möjligt i den
degradering, som det är att vara källarkund i stället för
att äga hem ...
Men när jag hamnat i mitt hörn i kaféet och
cigarrökens ringlar ikring mig slå bryggor för
fantasien, vakna åter de gamla hågkomsterna, och med en
historikers vemod öfver ett hopstörtandé och sönder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
