Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upp och ned. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner på mig att det är en viss grodd i det. Det är
inte otroligt, att det kan växa ut och en dag komma
på folks läppar.»
Hon sade det allvarsamt. Och när friherrinnan
sade någonting allvarsamt, understöd sig naturligtvis
ingen att skratta. Om det lät aldrig så galet, måste
man ändå taga i öfvervägande, om hon inte kunde
ha rätt.
Ett ögonblick därefter blef hon emellertid förtjust
i rosorna, som stodo på det lilla fönsterbordet,
bredvid hvilket kandidaten tagit plats.
»Nej, så härliga», sade hon.
Och så måste hon dit för att lukta på dem. Men
sedan hon böjt sig öfver dem ett par gånger och
ytterligare beundrat dem, gaf hon informatorn ett
småleende.
»Jag har hört att kandidaten ligger och studerar i
Uppsala», sade hon. »Men hvad är det ni tänker bli?
Nej, låt mig gissa. Naturvetenskapsman?»
Han hade rest sig upp och stod och fingrade på
stolskarmen.
»Nej, jag tänker bli lärare», svarade han.
»Ah, då slog min aning fel. Det var någonting
drömmande i ert utseende, som ingaf mig den. Men
ni har kanske i stället några konstnärliga anlag?»
»A, visst inte», stammade kandidaten, smickrad,
lycklig och förvirrad.
Men i detsamma trängde sig hans bägge elever
fram.
»Jo, det har han. Det vet vi», skreko de. »Han
ritar taflor och klipper af folk. Det är så’na stiliga
gubbar! Ni skulle bara se!»
»Så-å, jag kunde väl tro det.»
Och kandidaten blef uppmanad att visa fram sina
snilleverk. Men då han fortfarande var generad, ville
friherrinnan icke envisas längre utan nöjde sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
