Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upp och ned. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löftet att han kanske skulle göra det en annan gång,
och efter ännu en leende blick gick hon tillbaka och
satte sig hos de andra.
Där hade man iakttagit den lilla scenén och
kommenterade den redan.
»Det är som jag alltid har sagt», sade grefven
med en nick åt sin äldste son, »i det djupaste
vattnet gå de största fiskarna. Han är humorist, det är
säkert.»
»Ja, jag har väl aldrig sagt något ondt om honom»,
förklarade unge grefven frankt. Han är litet lustig,
det är det enda. Men det hör ju till humorister att
vara det.»
»Och han har verkligen tänkande ögon, riktigt
vackra, tänkande ögon. Har ni sett det», frågade
fröken Amelie, som också gärna ville upptäcka något.
Och under några minuter såg hon på honom flera
gånger än hon förut gjort på hela den månad han
varit i huset. Han hade plötsligt blifvit värd att man
kom ihåg att han fanns till.
Dagen därpå sutto damerna på den skuggiga
verandan och sydde på sina handarbeten med så stor
flit det var möjligt att utveckla i den brännande
förmiddagshettan.
»Nej se», sade grefvinnan, då hon en gång lyfte
ögonen från broderiet.
Och det var verkligen en ovan syn hon fick, se.
Öfver gårdsplanen kom unge grefven, och vid hans
sida gick kandidaten, och bägge hade de bössor på
axeln, alldeles som om de varit ute på jakt
tillsammans.
De hälsade och gingo in i flygelbyggnaden, där
de hade sina rum, och kandidaten stannade, men unge
grefven kom ut efter en stund, styrde sina steg mot
verandan och slängde sig ned i en korgstol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
