Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bref. Kopia af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till mig, men de voro öfverdrifna nog på sitt sätt och
fulla af all den dyrkan en liten flicka, som nyss
börjat räknas till de vuxna, kan .ägna en vän, som är
hela femton år äldre än hon.
Du vet jag talar om min lilla granne. Hon har
varit inne i staden, och när hon är där, går det sällan en
vecka utan att jag får ett bref eller åtminstone ett kort.
Det är ju så fullt af spänning, det hela. Att
vara borta och ha en förtrogen, som inte nänns lämna
en rad af ens hand utan svar. Ty det gör jag inte.
Jag skrifver också mycket flitigt till henne, hvilket icke
alltid vill säga detsamma som att det roar mig. Du
skulle veta hur högst få saker det är, som i grund
och botten roa en människa, hvilken icke ens har
mod att glädja sig åt att det icke fattas ett styng på
hemgiften en månad före bröllopet.
Bortsedt från allt detta, skrifver hon emellertid
alls icke illa, och det är lustigt att höra med hvilken
hjärtklappning hon sitter och väntar att bli uppbjuden
på en bal: »Du skulle bara sett mig — i hvitt från
topp till tå och med en aning, inte mer än en aning,
om färg i ansiktet. De hade programmen
fulltecknade allesammans — mitt var så godt som blankt,
då min bror stiger fram och presenterar en doktor i
någonting mycket lärdt, sanskrit tror jag, hvilken kom
som sänd från himlen och skref sitt namn på mitt
kort. Vi voro räddade, jag och första valsen, och han
hade varit i Österlandet.. . Det står något så vackert
om Österlandet och evigt grönskande hagar i en af
våra folkvisor, minns du det?»
Ja, det var ungefär allt hvad hon skref den
gången, men jag har ett par tre bref af senare datum,
och i det sista berättar hon att räddaren, resenären,
som sett de evigt grönskande hagarna, skulle komma
ut till dem på landet och titta på vårvintern. Hon
har ju en bror, som legat vid universitetet och varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
