Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utanför. Studie af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skott för öronen, och fastän ögonen voro slutna
bländades de af ett gnistrande fyrverkeri, och så blef han
ohyggligt glad öfver, att alltsammans ändtligen var
slut. Men omedelbart därefter väcktes själf be varelse
-driften. Han famlade efter ett stöd och skulle hafva
skrikit, därest det varit honom möjligt att pressa fram
ett ljud.
Hvad som sedan följde visste han ej. Han
slungades hufvudstupa in i lifvet af en hård spark, som
träffade högra sidan, öppnade ögonen men slöt dem
åter och låg orörlig. Han kände sig ledbruten och
öm i hela kroppen, begrep ej hvad som händt och
grymtade belåtet. Sedan hörde han på ofantligt långt
afstånd en röst, som han tyckte sig känna igen, säga:
— Sicken en lymmel, att vilja sta’ å hänga sej
på min nystrukna stall vägg.
Vagabonden flinade till, när han erinrade sig
allt. Han hade varit galen, splitt galen för en stund
sedan, då han velat taga sitt eget lif, kasta bort^det
enda han ägde. Och så kom omslaget, bitterheten,
hatet och ledan byttes i en gränslös tacksamhet mot
räddaren. Han kröp fram till den som nyss sparkat
honom, och ville kyssa den smutsiga stöfveln. Gud
välsigne de beskedliga människorna, som skurit ned
honom, innan det var för sent!
— Opp me’ dej, din skojare! skrek samma stämma,
som nyss talat.
Landstrykaren öppnade ögonen och såg sig
omkring. Den bonde, som trakterat honom med
bibelcitat och ordspråk i stället för ett mål mat, höll en lykta
tätt intill hans ansikte och bredvid stodo en halfklädd
dräng och tvenne kvinnor, alla med blickarna nyfiket
fästade på den liggande. Tiggaren var ännu yr efter
de sista händelserna, för tillfället erinrade han sig blott,
att han begärt mat af bonden och stammade glömsk
af det, som tilldragit sig, sedan han lämnat gården:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
