- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1902. Tjugunionde årgången /
91

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tomtehistoria. Af Karl Erik Forsslund. Med teckningar af C. Althin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Där fick du åka! fnissade en af nissarna.

— Präktig vagn det där, tyckte en annan —■
med hjulen efter hvarann, som ett par gäss. Den
går allt stadigt, den!

— Körde du ikull, Kusk-Nisse? retades en tredje.
Skena hästarna för dig?

— Skynda dej, Nisse Stalldräng, ropade en fjärde.
Spring efter kamparna — hugg tag i svansen på dem,
hejda dem!

Men nissen svarte ingenting. Han reste upp sig
själf först och sin vagn se’n och började famlande
leta efter det där, som pinglat och ringt. Han fick
fatt i en fjäder, tryckte på den — och strax började en
liten hammare eller kläpp föra ett hiskligt lif inne i
en kupig silfverklocka; den dallrade och hvirflade, flög
i hisnande fart af och an i klockan, knackade och
slog oafbrutet så länge han höll fingret på fjädern.
Och det var en god stund, och han själf och alla de
andra tomtarna lyssnade förtjusta; det här var det
roligaste de hört, det ringde och spelte, den lilla
hammarkläppen svängde och skälfde som en pistill i en
blomklocka i stark blåst, och surrade och gick på som
ett bi i sin kupa.

Men bäst som de lyddes till det surrande
kling-klanget, hörde den, som satt närmast dörren, tassande
steg därutanför på svalen. Han hajade till — då sade
det mjam! därute, och så blef katthålet mörkt. Jaså,
det var bara Petter, gårdskissen.

Han klef in, nissarna nickade åt honom och han
strök sig mot deras ben; de voro gamla bekanta, till
och med släktingar, fast på långt håll.

— Bra att du kom, Petter, sade han som ringde,
och släppte fjädern. Du har säkert reda på hvad det
här är för ett hjuldon egentligen.

— Det har jag också, brummade gammeltomten.
Är det inte en sorts spinnrock, kanske?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1902/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free