Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skelettet. Novell af Henning von Melsted
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gumman satt alltjämt med de ådriga händerna
öfver knäna och såg ned mot golfvet. Slutligen lyfte
hon sitt ansikte, men då låg där ett hårdt uttryck i
de fårade dragen och när hon talade, darrade rösten
af en rörelse, som gåfvo orden en biblisk klang.
— Mot vår vilja for hon ifrån oss, sade hon,
och lämnade oss ensamma på gamla dar, men man
skall hedra fader och moder, så står det likvisst i
Herrens heliga skrift.
Allt det virriga var försvunnet, hon talade
högtidligt och fast.
Men hvad skulle Walter svara. Själf hade han
vördat sina föräldrar och äfven vårdat dem. Skulle
han kunna förstå den som icke gjort det.
— Man måste kunna förstå allt, tänkte han, om
man vill hjälpa en medmänniska till rätta.
Han svarade:
— Fast alla bröto stafven öfver henne, så tog
jag henne till mig. Jag aktade henne, därför att hon
var en människa, om god eller ond, det betydde för
mig intet i jämförelse därmed att hon var en
människa! Jag har läst om henne i alla dessa böcker,
som ni ser här — han visade på bokhyllorna — alla
handla de om henne. De tala sannare ord än visorna
som de sjöngo om henne på fattighuset. De säga
att ni som är gammal icke längre förstår hur en ung
människa känner. Ni förstår inte en gång hur ni
kände själf som ung.
När hon var död och ingen fanns som ville
be-grafva henne, då tog jag henne till mig. Då hon låg
blek med handen mot bröstet och dragen präglade
af smärta, då tog jag henne hem till mig. Ingen
präst fanns att läsa öfver henne, hon skulle kastas
bort såsom det odugliga och ges åt maskarna, då var
det jag som förde henne bort med mig.
Han kände allt tydligare, under det han talade,
Nornan 1902. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
