Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett intryck. Af Andrea Butenschön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad han sett. I den stora hufvudstadens mångfaldiga
natt gick han ut och ville njuta dubbelt af lifvet i
känslan af hur fri ödet gjort honom. Men nästa
morgon såg han henne åter. Det var på Rue du Caire;
pipare och trumpetare förde ett bedöfvande oväsen
och åsnorna hjälpte till; hon stod där och skrattade
bland sina vänner. I öfvermodigt godt lynne ville
han gå förbi, men stannade ovillkorligt och blef
presenterad. Hennes röst löste den första förtrollningen;
den kom från en trakt, som han icke kände, och där
låg något af nordanvind i den, som kylde hans
sydländska blod.
Om aftonen sutto de bredvid hvarandra i
restau-ranten vid dammen nära Eiffeltornet — ankorna plaska
där än i dag — och hon trifdes vid tanken, att om
några- veckor blefve där af den eleganta paviljongen
blott ett minne kvar. Reflexen af dem alla kastades
af den stora spegelglasrutan ut i aftondunklet; där satt
hela sällskapet bland hvita crysanthemer i ljussken
öfver vattnet. Hvad voro de annat än fantomer?
Hon besvärades af hans närhet, men det
växlande spelet i hans ögon med soldis öfver pupillen
och den skiftande stämman fängslade hennes
uppmärksamhet. Halft omedvetet blef hon också rädd
att såra honom; allt lästes så tydligt i hans ansikte,
och han var en man som märktes. Hvem kunde hon
också ha varit, denna kvinna hon var så lik?
Så kom mottagningen i det gamla slottet, där
höga anherrar blickade ner ur sina ramar med
stormskyar till bakgrund — länge sedan uttömda stormskyar
— och med länge sedan afsomnadt ungdomligt
öfver-mod öfver fjuniga läppar. Divaner och fåtöljer med
gamla karmar i mahogny och förgyllning och ny
sidenbeklädnad väntade gästerna, nutidsmänskor, som ej
hörde dem till. Stråkorkestern, med herrar i röda
frackar, spelade Gounods Faust, men ingen hörde på;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
