Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett intryck. Af Andrea Butenschön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man kom sent och gick tidigt — eller förlorade man
sig i ett hörn under djupt samtal deux ä deux. Men
där var en, som ej tycktes höra till alla de andra
utan fastmer till anherrarne — och icke heller till
dem, ty i afton var hon icke ens en gengångerska,
blott en dikt från forna tider, och tonerna spunno en
sagoväfnad kring henne.
Just som musiken hunnit till fängelsearian, kom
han upp för den breda hvita trappan, och då han
fick se henne, blef det vår och månsken kring honom.
Han ville bära henne långt bort under plataners
skugga vid ett blinkande haf, där han ensam kunde
dyrka henne och strö orchidéer för hennes fot.
Med hvilket namn hade man döpt henne? Nej,
det var icke sant, kunde icke vara det! Äfven
namnet var detsamma. Kunde hon förstå hur betagande
det var att vaken röra sig i en lefvande dröm?
Språket var det enda som störde hallucinationen — ville
hon icke säga några ord efter honom?
Hon log; det var som att tända alla ljuskronor
på en gång. Så blef hon plötsligt allvarsam: visste
han ej att man kunde lida äfven i en dröm?
Nej, icke så, svarade han ifrigt. Det hela var
blott ett intryck, intet annat än ett intryck. Ville hon
icke säga de orden — om hon kände sig kunna det,
så som han ville det — en enda gång? Men han
ville ej plåga henne.
Hon såg framför sig som hade hon suttit ensam;
den ljusa flätan låg som ett diadem på det lilla
huf-vudet och silfvertrådarna skimrade i hennes luftiga
dräkt. Så vände hon sig mot honom och sade de
orden med lika mycken sång och gratie som något
söderns barn.
En gång till! Ett enda af orden. Men hon ville
icke mer, reste sig* upp och gick. Han följde.
Gästerna började försvinna, och först nu kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
