- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1902. Tjugunionde årgången /
169

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett intryck. Af Andrea Butenschön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(

man se hur vackra salarna voro; empire, strict
em-pire. Nu först blef där verklig fest, ty nu kunde man
tänka sig något annat än det som var, och snart slog
timmen då anherrarne skulle skrida in genom de höga
flygeldörrarna med styfkragar och kraschaner, förande
en madame Récamier eller en Pauline Borghese vid
armen. Den sista valsens toner dallrade genom den
röda boudoiren; hon sjönk ned på en divan, och det
var som blef den varmare i färg.

Ville hon ej säga de orden en gång till? Hvar
kom hon egentligen från; ur hvilken tid, från hvilket
rike kom hon?

Ögonblicket hörde hon till; just detta ögonblick,
denna sal, denna stämning. Tid såg hon hvarken
bakom eller framför sig, hon lekte med sekunderna

— fullkomligt fri var hon, och hennes rike låg på de
oupptäckta öarna i det okända hafvet.

Ville hon ej se på honom än en gång?

Hans vänner talade om en marmorsval antik, om
en doftande, drömmande, lifssolig natur, och hon vände
hufvudet mot dem, ty soldiset i hans ögon var för
starkt under ljuskronorna.

I morgon skulle han se henne igen! Och vid
afskedet, under den höga portalen, kysste han fållen
af hennes kappa — därför att hon var fullkomligt fri.

Men då morgondagen kom lekte hon ej längre
med sekunderna. Ty hans ansikte blef främmande
och hans ögon gingo i svart, därför att hon ej log.
Nu såg äfven hon gengångare, och det blef grafkallt
kring henne. Sådan som han ville hafva henne fanns
hon icke till, och det ville hon låta honom veta.

Det var då solen gick ned bakom Marsfältet och
Trocadéros torn aftecknade sig allt skarpare mot den
kallnande himlen, som hon väntade honom för att
säga farväl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1902/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free