- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1902. Tjugunionde årgången /
173

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundralapp. Humoresk af Dan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

silkesvantar — bar sällan sett en så klädsam
em-bonpoint som din. Mig vill den knappast ta i med
tång, jo, möjligen med kniptång... Men låt oss inte
tala om det! Det kan ju egentligen inte intressera
dig ... Hur står det till med din charmanta moster?
Du har väl ingenting emot att jag följer dig en bit?
Vädret är bedårande, fastän något slaskigt, i
synnerhet då man glömt galoscherna hemma. He he he!

Hvarför i all världen bad han mig inte om ett
ficklån ?

— Nå, hvad gör du nu för tiden? Hur går
det med förtjänsten ? frågade jag.

— Ajo, så där la la!... Jag har för resten en
plats i kikarn, inte så vidare förstklassig... en tre,
fyra tusen så där... men jag tänker jag tar den
tillsvidare... Men hvad var det vi talade om? Jo,
din moster!... Nej, det var visst om vädret!

Hvar för bad han mig inte om ett lån?

— Om vädret, ja! Ja, käre gamle vän, det är
glädjande när vänskapen blir sig lik i alla väder. Att
du kan lita på min, det vet du, lika väl som jag vet
att jag kan lita på din. Du är den ende af mina
vänner som jag skulle våga be om en tjänst —
visserligen inte utan en viss förlägenhet, men ...

— Men bara en liten tillfällig! fyllde jag
uppmuntrande i.

— Ha ha ha! Du har då alltid så kvicka
infall. Hahahahahahahaha! Hahaha! Jag glömmer
aldrig den där gången för fem år sedan, eller kanske
det var sex, då ...

Men att han inte kunde vara så välsignadt
gen-til att be mig om ett lån! Jag hade blifvit riktigt
nervös. Och så högg jag i rent af cyniskt:

— Hur mycket?

Hans skrattande ansikte blef ögonblickligen
allvarligt och kort och distinkt framkastade han:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1902/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free