Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den fattige ynglingen och den spetälske mannen. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2)en fattige ynglingen och den spetälske mannen
af Hilma Angered Strandberg.
tn fattig ung man vandrar utan mål allfarvägen
fram, då han på en gång får se riddarborgen
med fladdrande baner resa sig på sluttningen
till krönet, hvars skog står svart ända in i himmelen.
Han slår sig ned vid vägskälet och betraktar i
undran de många gästabudsföljen, som draga förbi
dit upp i solens sken. Så starkt är glittret från alla
guldstickade kläder och blanka harnesk, att ynglingen
bländad måste sluta sina ögon. Men innanför
ögonlocken ser han ännu klarare, dansande i soligt
virr-varr mäns öfvermodiga leenden och stolts jungfrurs
muntra ansikten, där de speja fram ur hättorna, som
skydda deras högtidsprydda hufvuden. Omkring
honom darrar luften af springares tramp och frustningar
och af svärdsrassel och skallares och pipares gälla
låtar, där folket ordnar sig för att med anstand draga
in i borgen.
Då och då kastar någon till honom ett glåpord
likt en allmosa och narren sticker vanvördigt sitt
träsvärd i hans magra ränsel.
När ändtligen det sista följet försvunnit bakom
portarna och dessa slås igen med ett brakande dån,
som ekar öfver nejden, böjer ynglingen sig djupare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
