Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den fattige ynglingen och den spetälske mannen. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon jag vaknade och fann vinet surt och kvinnornas
kyssar vämjeligare än åtel. Gäckande som en nöt
utan kärna gapade min ära ur dessa smickrares tomma
blickar. Och jag önskade mig döden.
Fylld af leda gick jag ut på stigen bakom borgen.
Den är kantad af tistel och törne och leder till skogen,
där hungriga ulfvar tjuta och träsken spy dödande
gift Det var en kväll som denna. På en gång
varsnade jag en skepnad sväfva framför mig. Hennes
lätta klädnad ömsom skiftade likt sländans
mång-färgade vingar, ömsom blef den ett med fästets
klarhet. Bäfvande följde jag i hennes spår, där hon
snabbt som hinden skyndade upp mot skogen för att
stundom, stående orörlig, vänta tills jag hunnit fram.
Då jag ändtligen nått brynet, såg jag henne icke mer.
I stället trädde mig till mötes några spetälske män.
Jag varkunnade mig öfver dem och tvättade deras
sår och byggde dem en hydda, jag tröstade deras
hjärtan och förgat att söka döden. Men när tiden
var fullbordad, kände jag den härjande soten bränna
i mitt eget blod. Mina lemmar förtorkade och tungan
lådde vid min gom. Man dref mig från borgen,
människorna flydde ur min åsyn och djuren kröpo
ur min väg. Själfva giftet, om det hällts i mina
ådror, skulle af förfäran hafva stelnat. Utan att taga
till mig mat eller dryck irrade jag allena omkring i
markerna, och världen dog för mig och jag dog för
världen, endast väntande på förintelsen.
Då hände, när stjärnorna tände sina facklor och
jorden stod mörk och stum, att jag blef lyftad upp
till ett land jag icke kände och hvars kuster jag
aldrig sport...
Här tystnar stämman.
Men ynglingen hör icke längre dess hesa klang.
Likt ett aflägset sorlande vatten, likt sommarens många
blommande örter hafva orden fått makt med hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
