Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den fattige ynglingen och den spetälske mannen. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sinne. Hans blick är vänd inåt mot det fördolda
och han hviskar:
— Tälj mig om det landet.
— O yngling, mitt hjärta darrar af vällust och
själen domnar i saliga fröjder vid minnet af de första
tidernas älskog, då jag dvaldes i lustgården, där
ljuf-liga känslor dofta som hvita liljor och starka tankar
breda sig som ekens krona. Lättad från hvarje
jordiskt begär steg min själ öfver sig själf, i drömmar,
mina sinnen öppnades för ljuset, och jag suckade:
Se, jag är intet och vill intet vara, tag emot offret af
mitt varande, o ljus från drömmarnas rike! I rolig
frihet bidade min själ, tills ljuset drog dit in och tog
mig fången. För hvarje den minsta del af min
lekamen, som vissnade, rann upp en ny dröm och bar
mig mot stjärnornas blå.
Och nu föder jag min kropp på det jag sent må
dö och själen hinna växa likt trädet vid vattubäcken.
För att samla drömmarnas skatter ville jag lefva evigt
förtvinande och arm.
Så flyter främlingens tal mildt sorlande fram
genom stillheten. Förgätande tid och rum aktar
ynglingen ej på att månen försvinner och att natten isande
kallt hälsar gryningen. Och när orden slutligen
upphöra, spritter han till och öppnar armarna som för
att famna någon, och han brister ut:
— Lär mig att som du känna saligheten af att
lefva, och jag skall dela med dig mitt bröd och tvätta
dina sår.
— Yngling, vill du äga lifvet måste du begära döden.
Långsamt sjunka ungersvennens armar ned. I
ljusningen framträder först rätt klart den spetälskes
vidriga anlete, och stämman återfår sin pipiga heshet.
Svennen blickar hastigt emot stigen, där törnet gror
under himmelens ljus — nu hvilar den trampad och
blek i den töckniga dagningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
